PMS
Förstår inte att jag känner mig så slut hela tiden. Idag började i alla fall mensen. Alltid något. Har varit en riktig häxa och med en pms från helvetet. Stackars mina barn säger jag bara. Hur gottgör man dem på bästa sätt. Jag vet inte... Ber så klart om ursäkt och de har lärt sig nu att jag har pms. Till viss del förstår de nog själva. De är i den åldern att de själva har börjat få mens. Och jag lovar det kan gå hett till här hemma med tre stycken pms offer. Skrik, gap, gråt, smäll i dörrar och ren elakhet. Hahahah tur det går över.
Undrar hur det blir med pms efter en gbp operation. Lättar den? Eller kan den rent av bli värre?
Längtar till den 7 september då operationen skall göras. Men jag är samtidigt lite rädd. Jag är med i en gbp grupp på facebook. Där är så många som skriver att de inte går ner, de känner sug och hunger hela tiden, de är deppade för att de inte längre kan äta som de vill osv.... Nu förstår ju jag också att en del av de inte ändrat sin livsstil efter operationen utan äter i stort sett likadant som innan osv... Jag undrar om de då varit så motiverade från början egentligen...
Men jag tror det kommer gå bra.
Jag är ingen socker råtta i stora mått (förutom innan mens). Tycker förstås gärna om att ha nåt smarrigt till kaffet. I perioder. Det får jag skärpa mig med.
Jag är inte förtjust i kolssyrade drycker. Dricker helst vatten om jag är törstig.
Dricker helst ingenting till måltiderna utan föredrar att dricka efter måltiden, och då blir det oftast ett glas vatten.
Äter inte särskilt fet mat eftersom fett sätter sig som en läskig hinna i halsen. (sugen på fett och skräpmat innan mens)
Vad är det då som jag behöver ändra på?
Jag måste lära mig att äta regelbundet.
Mindre portioner.
Inte ta om bara för att det är gott.
Jag måste lära mig att det är ok att lämna kvar det jag inte orkar. (äter upp allt eftersom det är slöseri annars. Särskilt på restaurang)
Ta tag i vardagsmotionen!
Hoppas att jag blir av med deppigheten som gör att jag inte har lust till någonting, inte orkar ta mig för... Älskar ju att träna och mår ju så bra av det. Men kommer in i perioder av deppighet och all lust försvinner. Särskilt nu som jag väger så mycket. Känner mig bara som en stor klump på gymmet. Löpträningen känns bara tung med den här kroppen.